Utsläppsrätter 

Marknaden för utsläppsrätter startade hos Nordpool i maj 2005.

Syftet med utsläppsrätter är att med ekonomiska medel (incitament) tvinga företag som släpper ut koldioxid ut i luften att minska utsläppen genom att utveckla och välja nya och miljövänligare metoder.

Konstruktionen av utsläpprätter är ett resultat av Kyoto-avtalet. Det fungerar så att varje land får utsläppsrätter där varje rätt ger tillstånd att släppa ut ett ton koldioxid.

Antalet utsläppsrätter varje land får är baserat på det totala utsläppet av koldioxid landet tidigare gjort. Men man delar inte ut så många utsläppsrätter att de täcker alla utsläpp landet tidigare gjort. Man minskar antalet med ett antal procent som bestämdes i Kyoto-avtalet.

Dessa länders utsläppsrätter delas sedan ut gratis till de företag som släpper ut koldioxid, i Sverige av staten. Enligt uppgift har de svenska elenergiproducenterna inte fått utsläppsrätter för innevarande avtalsperiod (2008—2012). Dock finns anledning att tro att Vattenfall istället fått utsläppsrätter från tyska staten.

Det företag som sedan släpper ut mer koldioxid än det fått täckning för av utsläppsrätterna måste köpa in fler utsläppsrätter. Företaget kan köpa från till exempel Nordpool.

Elenergiproducenter är, internationellt sett, "storutsläppare" av koldioxid. I Tyskland är majoriteten av elenergin producerad av kol vilket släpper ut stora mängder koldioxid.

I Norden är majoriteten av producerad elenergi från vatten- eller kärnkraft. Ingen av dessa släpper ut koldioxid och är därmed undantagna från kravet om utsläppsrätter.

Sveriges elenergiproduktion har ingen som helst kostnad för utsläppsrätter. Snarare tvärtom, Sveriges elenergiproducenter får inkomster via utsläppsrätterna. Ändå används kostnaderna för utsläppsrätter som det mest populära argumentet att höja elenergipriserna.

Så här ligger det till:

Den svenska industrin har gratis fått fler utsläppsrätter än de har behov av. Överskottet säljer de via marknaden (eller direkt) till elenergiproducenter i till exempel Tyskland som är i behov av fler utsläppsrätter.

Priset är givetvis en förhandling där säljaren (till exempel Vattenfall) tar ut så mycket pengar som möjligt. Köparen är tvingad att köpa utsläppsrätter. Annars måste han stänga sin produktion när de tilldelade utsläppsrätterna tagit slut. Därmed är det säljarens marknad och priset blir högt.

Elenergiproducenten i Tyskland får då en högre tillverkningskostnad för sin produktion. Detta ökar priset på elenergipriset på Tyska marknaden och därmed hos de tyska konsumenterna. Elenergipriserna i Tyskland var 2006 ca 30% högre än i Sverige.

Vattenfall behöver bara trycka på en knapp för att minska elproduktionen från vattenkraftverken i Sverige. Därmed uppstår "en brist" i det svenska elnätet.

Då måste Sverige importera elenergi från till exempel Tyskland. Det kan inte bli så mycket eftersom kabeln mellan Tyskland och Sverige inte är dimensionerad för en mycket hög energiöverföring.

Men det spelar ingen roll hur lite elenergi som importeras. Det högre marknadspriset i Tyskland påverkar priset på elmarknaden i Sverige genom den så kallade marginalprissättningen (mer om detta under fliken Marginalpris). Detta innebär att vi konsumenter kommer att få betala ett pris som är baserat på det Tyska marknadspriset på all elenergi, inte bara på den elenergi som importerats.

Ovanstående mer kortfattat:

 Det här innebär att:

Alltså: Incitamentet som ursprungligen var "För att Ni elproducenter ska ha en ekonomisk motivation att utveckla nya och för miljön bättre metoder, ska Ni betala X antal kronor för varje ton koldioxid ni släpper ut" omvandlades till:

"För att Ni elproducenter ska få en ekonomisk motivation att utveckla nya och för miljön bättre metoder ska Era kunder, till Er, betala X antal kronor för varje ton koldioxid ni släpper ut. Dessutom ska Era kunder, till Er, betala utsläppsrätter i motsvarande grad för den produktion som inte belastas med utsläppsrätter. Dessutom ska Era kunder, till riksskatteverket, betala moms för utsläppsrätterna och de icke existerande utsläppsrätterna".

Vi kan konstatera att införandet av utsläppsrätter är för elproducenterna och riksskatteverket en alldeles utmärkt ny inkomstkälla. En inkomstkälla som inbringar många miljoner varje år som de absolut inte vill bli av med genom att utveckla nya och för miljön bättre metoder.

Eller som Björn Lyngfelt, SCA Forrest Products, beskriver det här:

Marknadsekonomi ska ju befordra effektivitet. Men om taskigt planerade underhållsinsatser leder till rekordpriser, så driver det kanske inte effektivitet. Och när några få procent el från fossila källor belastas med kostnad för utsläppsrätter och sätter priset på all annan el, så är drivkraften att få bort dessa oönskade energikällor inte så stark.

Tvärtom. Den sista kilowatten kolkraft är ju Vattenfalls, Eons och Fortums mest lönsamma. Den tjänsteman som kommer på ett klurigt sätt att göra Sverige fossilfritt, borde få sparken. I varje fall lär det inte bli någon bonus.

Så kom inte dragande med att elmarknaden är en väl fungerande marknad. Den är resultatet av en lång rad politiska beslut på olika områden, i Sverige och den Europeiska Unionen. Vi har precis de elpriser som vi förtjänar, eftersom vi har valt de politiker som har tagit besluten.

På många håll kan man privat köpa utsläppsrätter, till exempel från Svenska Naturskyddsföreningen (SNF).

På deras (SNF) hemsida kan man läsa motivationen:

"Gör en miljöinsats. Köp utsläppsrätter och minska antalet som finns till försäljning inom EU.

I den summa som du betalar för en utsläppsrätt ingår själva utsläppsrätten, administration och ett bidrag till Naturskyddsföreningens klimatarbete. Bidraget består av överskottet mellan inköp och försäljning och varierar beroende på vad utsläppsrätterna kostar (eller minst 100 kronor)."

Vidare står:

"Vi säljer utsläppsrätter för att de ska "låsas in" och inte användas. Vi vill på det sättet bidra till att minska de tillåtna utsläppen. Vi säljer inte utsläppsrätter för att kompensera för faktiska utsläpp från, till exempel, resor."

Vad blir då konsekvensen på elmarknaden om Du köper en utsläppsrätt från SNF?

När Din utsläppsrätt "låses in" kommer det att fattas en utsläppsrätt på marknaden för utsläppsrätter. Då ökar marknadspriset på utsläppsrätter där elproducenter handlar. Elproducentens ökade kostnad sätts på produktionen av fossilkraft. Därmed ökar priset på Din elräkning som motsvarar den del av Din konsumtion (cirka 2%) som producerats med fossilt bränsle. Då kommer Du att få betala Din utsläppsrätt en gång till, denna gång via elräkningen.

Eftersom det på elmarknaden råder marginalprissättning kommer den ökade kostnaden för utsläppsrätten även att tas ut på Din övriga konsumtion av elenergi (cirka 98%). Därför kommer Du på din elräkning bli tvingad att betala för ytterligare 49 utsläppsrätter som inte existerar. Då marknadspriset på elmarknaden gäller alla elkonsumenter kommer vi alla andra 5,5 millioner elkonsumenter i Sverige, var och en, också bli tvingade att betala dessa 49 icke existerande utsläppsrätter. Alla dessa pengar hamnar oavkortat i elproducenternas vinstkassa.

Skulle det vara så att Din inköpta utsläppsrätt orsakar att elproducenten inte kan köpa tillräckligt med utsläppsrätter måste han sluta producera. Då uppstår elbrist i Sverige och Svenska Kraftnät tvingas beordra start av reservkraftverk för att inte den svenska elförsörjningen ska haverera. All svensk reservkraft drivs med fossila bränslen och då har Ditt köp av utsläppsrätt inte haft någonsomhelst verkan förutom att öka marknadspriset på elenergi.

Missförstå mig rätt. Jag har ingenting emot SNF, tvärtom. Jag har full respekt för deras arbete och deras intentioner men jag kommer aldrig att köpa en utsläppsrätt därifrån eller från något annat håll. Vill Du stödja SNF i deras arbete så ge dem ett kontant bidrag eller köp deras produkter. Men jag rekommenderar inte att stödja SNF genom att köpa utsläppsrätter!

Ni som tycker att det här är tungt att läsa kan läsa min saga om byn Ingenstans, kapitel 12 (öppnas i nytt fönster).