Sammanfattning 

Elmarknaden fungerar alldeles utmärkt....

....för elproducenterna!

Men inte för oss elkonsumenter!!

Det som idag kallas elmarknaden är det vinstdrivande aktiebolaget Nordpool. Nordpool är ingen marknad, det är en auktionskammare.

Det är en väsentlig skillnad mellan en marknad och en auktion. I en marknad är det säljaren med lägsta priset som får sälja. I en auktion är det köparen med högsta budet som får köpa.

Den absoluta majoriteten av köpare på el-auktionen är elhandlare. Där finns inga privata konsumenter. Det pris som elhandlarna betalar på auktionen (plus deras vinst), hamnar direkt på konsumenternas fakturor och vi tvingas betala. Därmed finns, på "elmarknaden", ingen konsumentkraft till att sänka priserna.

Ett exempel som talar sitt tydliga språk för att belysa påståendet:

År 2009 var det en djup lågkonjunktur i Sverige. Under lågkonjunkturer är det naturligt att företag går sämre rent ekonomiskt.

Det sägs att den Nordiska elmarknaden är den som fungerar bäst i Europa.  Uttalandet kommer från statsmakter, elproducenter och elleverantörer.

Kanske inte helt underligt eftersom dessa tre är de som tjänar på ett högt elpris.

Ett lågt elpris intresserar endast oss elkonsumenter.

Att elmarknaden inte fungerar för oss konsumenter kan man även finna i Energimarknadsinspektionens (EI) rapport EIR201022 även om man däri lindar in detta faktum i en massa text:

Elanvändaren köper sin el av elleverantören, vilken sedan 1996 agerar på en avreglerad och konkurrensutsatt marknad. Detta innebär att elanvändaren har möjlighet att själv välja elleverantör. I och med bilaterala kontrakt mellan elanvändare och elleverantör har elanvändaren möjligheten att som kund på en öppen marknad påverka priset för sin elleverans.

På annan plats i samma rapport kan man finna:

Spotpriset, det pris till vilket elleverantören köper elen av producenten, kan dock inte direkt påverkas av elanvändaren utan är en uppgörelse mellan samtliga elproducenter och elleverantörer.

Kontentan av det som står i rapporten är att vi elanvändare kan välja elleverantör men vi kan inte påverka marknadspriset.

Vi elkonsumenter har ingen koppling till elmarknaden alls då elpriset bestäms på det som definieras som elmarknaden, Nordpool. Vi konsumenter är inte välkomna att köpa elenergi hos Nordpool. Eller rättare sagt: Nordpool's avgifter är alldeles för höga.

Elmarknaden fungerar inte för oss konsumenter för att:

Elmarknadens prispolicy

Anta att en elproducent producerar 100 GWh (=100.000.000 kWh) elenergi med vattenkraft. Produktionskostnaden för vattenkraft ligger på cirka 9,5 öre per kWh (2008). Den totala produktionskostnaden blir då 9,5 millioner kronor.

Om samma producent startar ett kolkraftverk och producerar 2 GWh (=2% av den totala elproduktionen) är produktionskostnaden för kolkraften cirka 61 öre/kWh. Kostnaden för den produktionen blir 1,22 millioner kronor. Den totala kostnaden för dessa 102 GWh blir då 10,72 millioner kronor vilket motsvarar 10,51 öre/kWh.

Nordpool tillämpar så kallad marginalprissättning. Det här innebär att istället för att ange systempriset till 10,51 öre/kWh anger man 61 öre/kWh för dessa 102 GWh. Man anger alltså marknadspriset för det dyraste tillverkningssättet för all elenergiproduktion även om volymen för det dyraste tillverkningssättet är marginellt.

I det här exemplet innebär det att elmarknaden anser att ett rimligt pris är 62,2 millioner kronor istället för de verkliga 10,72 millioner kronorna. Detta motsvarar 61 öre/kWh istället för de verkliga 10,51 öre/kWh. På det här enkla viset har de, åt elproducenterna, lagt på en vinstmarginal ca 480%.

Observera att dessa siffror inte är några fantasisiffror.

Dock ska jag erkänna att för att poängtera förhållandena har jag i exemplet ovan inte tagit med elenergiproduktion med kärnkraft. Produktionskostnaden för kärnkraft är cirka 25 öre/kWh och hos Vattenfall är produktionen med kärnkraft ungefär lika stor som med Vattenkraft. Räknar man in detta och använder medelvärdesprissättning, finner man att marknaden lagt på en vinstmarginal med "bara" 239%.

Andelen elenergi som produceras av fossila bränslen hos Vattenfall är cirka 0,7% till 2,0% av sin totala årsproduktion. Skulle vi använda 0,7% istället för 2% i exemplet ovan skulle skillnaden mellan den verkliga produktionskostnaden och det konstruerade marknadspriset bli ännu större. 

Under 2007 uppgick andelen av fossil elkraft till 0,3% i Sverige hos Vattenfall.

Eftersom marknaden använder marginalprissättning och elmarknaden inte fungerar för elkonsumenter får vi betala dessa 61 öre/kWh. Och det gör vi också, uppenbarligen utan att protestera.

Utsläppsrätter i kombination med marginalprissättning

Inga elproducenter har kostnader för utsläppsrätter!

Dessa kostnader går, via elpriset, oavkortat till konsumenterna. Det här innebär att det inte finns några ekonomiska incitament, genom utsläppsrätterna, för elproducenterna att satsa på elproduktion med förnybara energikällor.

Istället är det för elproducenterna en alldeles utmärkt inkomstkälla. När elproducenterna säljer faktureringsrätter från fossil kraft via ”marknaden”, Nordpool, är utsläppsrätterna inräknade i priset.

I Nordpool används marginalprissättningsmodellen varför kostnaden för utsläppsrätterna även gäller för elproduktion med förnybara energikällor.

Därför är det ekonomiskt vansinne för elproducenterna att inte ha NÅGON produktion med fossila bränslen! Anledningen är att kostnaden för produktion med fossila bränslen används för ALL elproduktion med hjälp av marginalprissättningen. Även produktion med förnybara bränslen.

Vi konsumenter är härmed också tvingade att betala moms på alla utsläppsätter, även de som inte existerar.

Det här betyder att elproducenterna ALLTID kommer att ha viss produktion med fossila bränslen, även om det inte alls är nödvändigt. Alternativt ser man till att Sverige behöver importera elenergi av till exempel kolkraft. Detta för att kunna hålla priserna uppe.

DET HÄR ÄR FÖRÖDANDE FÖR HELA TANKEN MED UTSLÄPPSRÄTTERNA OCH HELA TANKEN ATT AVVECKLA ELPRODUKTION MED FOSSILA BRÄNSLEN!

Skulle jag som privatperson sälja och ta betalt för något som inte existerar skulle det kallas bedrägeri och följden bli fängelse. Elmarknaden kommer undan detta genom att gömma det bakom marginalprissättningen.

Det här kan lösas elegant om man istället använder medelvärdesprissättning.

Sommartid är hela Norden självförsörjande med elenergi från förnybara energikällor plus kärnkraft. I Sverige är fördelningen nästan exakt lika mellan vattenkraft och kärnkraft.

I exemplet ovan blir medelvärdet för dessa produktionskostnader 10,51 öre/kWh. Att då sätta igång ett kolkraftverk med produktionskostnad på 61 öre/kWh vore ingen bra lösning för just det kraftverket.

Med medelvärdesprissättning kommer produktionskostnaderna vintertid att täckas med hjälp av att överföra pengar från de övriga produktionssätten som då fått en högre marginal. Därmed kommer produktionskostnaderna att täckas för alla produktionssätten men marknaden kommer inte att ha möjligheten att använda kolkraftverkets produktionskostnad som den ledande prissättningen hos Nordpool.

FÖRST DÅ skulle elproducenterna ÄNTLIGEN få ett ekonomiskt incitament att inte producera elenergi med fossila bränslen.

Vad göra ?

Dessa förändringar skulle jag vilja se:

I förlängningen skulle jag vilja se ett förstatligande av kraftverken (ja, jag vet att det är provocerande !).

Anledningarna är följande:

Sedan återstår bara den hopplösa uppgiften att hitta ett parti som är villigt att förändra elenergimarknaden.

Argumentet att staten affärsmässigt och effektivt inte kan driva en verksamhet har jag aldrig förstått. Varför kan inte staten anlita människor som kan driva en verksamhet effektivt och affärsmässigt precis som vilket företag som helst? Betyder det att vår regering består av människor som inte kan driva en verksamhet effektivt och affärsmässigt? Ska verkligen dessa människor driva Sveriges ekonomi och verksamhet?

Här kan det vara på sin plats att rätta till en allmän missuppfattning. Nämligen den att ”staten äger Vattenfall och deras vinst går till staten”.

Svenska Vattenfallsverket ombildades till aktiebolag år 1992. Avregleringen av elmarknaden genomfördes 1996.

Staten är (än så länge) majoritetsägare av Vattenfalls aktier, inte ägare av Vattenfall. Det innebär att staten har möjlighet, med sin rösträtt i kraft av aktieägandet, att kräva ett byte av Vattenfalls styrelse. Staten kan därefter rösta fram en styrelse som agerar efter statens instruktioner.

Aktieinnehavet innebär också att staten får utdelning av Vattenfalls vinst. Dock är det, precis som hos alla andra aktiebolag, Vattenfall som beslutar hur stor del av vinsten som skall delas ut till aktieägarna. En tumregel, dock inte ett krav, säger att cirka 30% av vinsten delas ut till aktieägarna. Därmed kan ett aktiebolag behålla 70% av vinsten. År 2007 delade Vattenfall ut 40,5% av vinsten till aktieägaren (staten) vilket motsvarade cirka 8 milliarder kronor. Vattenfall behöll alltså cirka 12 milliarder kronor av vinsten.

Märk väl att vinsten är den summan som blir kvar när alla kostnader och avdrag gjorts. Så Vattenfall har all anledning att dra av så mycket som möjligt för att kunna minimera aktieutdelningen.

Den nuvarande borgerliga alliansen menar att principiellt ska staten inte äga företag. De planerar att sälja ut delar av, om inte alla Vattenfalls aktier.

Varför det svenska folket (staten) inte ska äga Sveriges naturresurser begriper inte jag. Jag begriper definitivt inte varför utländska kommersiella intressen ska äga svenska folkets naturresurser!

Som väl var stoppade oppositionen i en omröstning i mars 2011 regeringens planer på att sälja ut bland annat delar av Vattenfall.

Är det inte dags att börja betrakta en del av vår elkonsumtion som livsnödvändig?

En villaägare förbrukar viss elenergi för en dräglig tillvaro. Mat ska tillagas, ljus och värme ska finnas precis som i en lägenhet. Om villaägaren däremot sätter igång en elpatron för att värma upp swimmingpoolen kan man nog betrakta det som lyxkonsumtion.

Om flera tusen villaägare sätter igång värmen till poolen kan elkonsumtionen i Sverige öka så pass mycket att Sverige behöver importera kolkraft. Då ökar marknadspriset markant direkt på grund av marginalprissättningen. Resultatet blir att alla, även lägenhetsinnehavare, tvingas betala markant högre elpris.

Är det inte dags att införa en kostnadsfri baskonsumtion av elenergi till varje hushåll?

Då skulle varje hushåll få en mycket stark motivation att minska elkonsumtionen så att det står noll på elfakturan. Då skulle alla som inte har råd med lyxkonsumtion av elenergi slippa betala högre elpriser på grund av lyxkonsumtion hos andra människor med höga inkomster och som inte behöver lida av höga elpriser.

Men jag är inte politiker, bara en person med sunt förnuft...

 

SLUTKLÄMMEN för hela denna hemsida blir följande:

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Hemsidan innehåller mer än tusen ord så varför inte försöka illustrera detta med en bild:

Organisation

Nordens elproduktion, prissättning och konkurrens följer dessa steg:

Steg 1:

All elenergi produceras, transporteras och konsumeras i en och samma sekund då elenergi idag inte kan lagras.

Steg 2:

Elproducenternarna och elhandlarna gör upp om elenergipriset på elauktionen i Nordpool. Där finns ingen priskonkurrens då producerad elenergi alltid är densamma som konsumerad elenergi (tillgången = efterfrågan) och elkonsumenterna finns inte på elauktionen. Elauktionen i Nordpool kallas idag felaktigt (enligt min uppfattning) för "elmarknaden".

Steg 3:

Den verkliga konkurrensutsatta marknaden finns i slutkundmarknaden, spelet mellan elhandlare och konsumenter. Där konkurrerar elhandlarna om elkunderna. I denna marknad är priset redan fastställt (se Steg 2) och det enda man konkurrerar om är den administrativa tjänsten att fakturera elkonsumenterna.

Sedan kan man reflektera över alla kostnader som finns runt allt detta jag beskrivit på hemsidan.

En generell uppfattning är att alla organisationers och företags högsta kostnader är lönekostnaderna för de som arbetar däri.

Hur många fler instanser och administrationer det finns kan jag inte svara på men jag kan svara på vem som betalar allt detta:

DET ÄR VI KONSUMENTER!

Antingen via skatten eller pålagor på elpriset. Någon som är förvånad?

 

Ibland får vi höra att regeringen vill "stärka elkonsumenternas roll på elmarknaden". En alldeles utmärkt ambition då vi konsumenter idag endast kan påverka avtalstidens längd och logotypen på våra fakturor (byta elbolag). Enligt min mening helt ointressant då vi inte har några som helst möjligheter att påverka priset.

Ambitionen kommer aldrig att kunna ge något resultat så länge:

Att sänka elenergiskatten och istället lägga skatten hos producenterna (så kallad skatteväxling) kommer aldrig att fungera då producenterna ser skatten som en kostnad som då istället läggs på elpriset.

Har Du frågor eller kommentarer till det jag skrivit på hemsidan vill jag att Du tar några minuter och skriver i min gästbok. Vill Du inte att andra ska läsa det Du skriver kan Du ange Ditt inlägg som "Privat Inlägg". Då kan bara jag läsa det Du skrivit. Jag lovar att jag kommer att svara Dig.