Nordpool 

På sidorna om Fakturering och Elmarknaden har jag beskrivit Nordpool på ett MYCKET summariskt sätt. Det gjorde jag för att i det läget skulle det krångla till sig alldeles för mycket att beskriva en så komplicerad mekanism som Nordpool. Nedan kommer en mer korrekt beskrivning. Dock inte en komplett beskrivning. Det skulle bli alldeles för mycket läsning.

Jag vill här säga att jag med tillstånd använt en del text från bland andra Motvallsbloggen som Du kan finna här.

Nordpool varken köper eller säljer faktureringsrätter. Det gör endast elproducenter och ellverantörer.

Nordpool är endast en "mötesplats" för producenter och leverantörer. Där tar Nordpool fram det så kallade systempriset. Man kan jämföra det lite grann med en vanlig auktion där säljarna (elproducenterna) finns med sina varor, köparna (elleverantörerna) med sina pengar och auktionsförrättaren (Nordpool) med sin klubba.

Det som i dagligt tal kallas Nord Pool är egentligen två företag, två ”börser”, nämligen Nord Pool Spot och Nord Pool ASA.

Nasdaq OMX Commodities (som förut hette Nord Pool ASA) handlar med olika typer av kontrakt på framtida elleveranser, kallade Futures och Forwards, samt optioner och derivat och de ytterligare finansiella instrument som behövs för att bilda en ”komplett marknad”.

Nord Pool ASA har köpts upp av Nasdaq OMX, som även äger andra börser, däribland Stockholmsbörsen. Nasdaq OMX Commodities är ett mycket lönsamt bolag, det tar en liten avgift för varje transaktion på börsen (givetvis hamnar den avgiften på våra fakturor inbakat i elpriset).

Nord Pool Spot, där den ”fysiska” elhandeln äger rum, ägs av svenska staten via Svenska kraftnät, norska staten via Statnett, och Danmark, Finland och Estland som är delägare på samma sätt.

På Nord Pool Spot möts elproducenterna och elhandelsföretagen för att, i en komplicerad och inte helt genomsynlig handelsprocess, göra upp om elpriset för varje timme under ett dygn i taget.

Man föreställer sig gärna att en börs handlar med varor som faktiskt existerar den dagen köparna lägger sina bud. Så är det inte med en elbörs. Där måste den budgivning som bestämmer priset klaras av dagen innan varan levereras.

Dessutom måste man ha en mekanism som gör att det vid varje tillfälle finns balans mellan utbud och efterfrågan. Ytterligare ett problem är att efterfrågan på el är påfallande oelastisk, d.v.s. förbrukningen påverkas nästan inte alls av prisnivån, på kort sikt.

På förmiddagen dagen innan elen ska levereras lämnar producenterna in sina säljbud och elköparna sina köpbud till Nord Pool Spot.

De specificerar för varje timme under dygnet mängd och pris på den el de vill sälja respektive köpa. Nord Pool Spot sammanställer av detta en ”säljkurva” och en ”köpkurva”. Nordpool producerar alltså 8 640 sådana här kurvor per år.

Säljkurvan baseras på att billigaste säljbudet läggs till först,
därefter läggs dyrare och dyrare bud till säljkurvan. Motsvarande procedur görs för köpsidan, men tvärtom, det dyraste köpbudet läggs till först.

Där kurvorna möts får man ett ”kryss” som markerar ”jämviktspriset”, det pris som köparna är beredda att betala för den sista megawattimme som behövs för att täcka efterfrågan.

Jämviktpris

Bilden plankad från Nordpool.

Jämviktspriset representerar det pris som elhandlarna är villiga att betala för den sista MWh som behövs för att täcka efterfrågan.

Elproducenter som lämnat bud till ett pris som är lägre än jämviktpriset får sälja sin inbjudna mängd el till jämviktspriset. Producenter som har lämnat ett säljbud som överstiger jämviktspriset får inte sälja.

På motsvarande sätt får de elhandlare som lämnat köpbud till priser överstigande jämviktspriset köpa den mängden el till jämviktspriset medan de som lämnat köpbud understigande jämviktspriset inte får köpa.

På bilden ovan kan vi se att några elproducenter, under denna timme nästa dag, inte får sälja enligt sitt bud. Det kan till exempel vara bud där produktionen baserats på kolkraft. Och så långt är allt frid och fröjd för konsumenterna.

Nästa timme kan det mycket väl hända att kurvan för säljbuden har väsentligt flyttats uppåt då de billigare energislagen redan är sålda.

Jämviktpris2

För att koppla ihop dessa något ofullständiga bilder kan vi studera vad den efterfrågade volymen ger för marknadspris i relation till de olika produktionssätten.

jämviktpris3

Bilden plankad från Energimarknadsinspektionen.

Här är det lämpligt att kommentera vindkraftens låga produktionskostnad i bilden. Vindkraften är billig i drift i det att drivmedlet kommer från naturen precis som vattenkraften. Den låga kostnaden hänger ihop med att bilden anger rörlig kostnad. Det som inte finns med är den fasta kostnaden, det vill säga avskrivningen av investeringskostnaden för nya vindkraftverk. De övriga kraftslagen pågår i gamla anläggningar som helt eller delvis är avskrivna. Tills dess att vindkraftverkens investeringskostnader helt eller delvis skrivits av är det tvunget att subventionera vindkraft (och andra kraftslag) med elcertifikaten om man ska kunna ekonomiskt försvara nyinvesteringar i nya moderna hållbara energislag.

Nu måste vi hålla i minnet att eftersom elenergi inte kan lagras så är varje producerad kWh också konsumerad kWh. Varje kWh har alltså en köpare som måste betala. Det innebär att all elenergi som producerats kommer också att säljas förr eller senare, även all elenergi från oljekraftverken.

Eller som en studie från Handelshögskolan uttrycker det:

"Systempriset kan sägas motsvara den rörliga produktionskostnaden, marginalkostnaden, inklusive kostnaden för utsläppsrätter för den dyraste produktionsanläggning som behövs för att besvara efterfrågan". Och "I princip är det därför den sista och dyraste kilowattimmen som behövs för att möta efterfrågan i marknaden som bestämmer systempriset."

För att krångla till detta ytterligare:
Köpare på elbörsen kan köpa faktureringsrätter för leverans längre fram i tiden, så kallade futures. Detta förekommer särskilt ofta hos elproducenter som producerar elenergi med kärnkraft, alltså företrädesvis oligopolet ”De tre Stora”.

Ponera att idag är det 15:e juli 2009. En elleverantör (köpare) vill vara säker på att han har tillräckligt med faktureringsrätter, till rimligt pris, den 15:e januari 2010 mellan klockan 13.00 och 13.59. Anledningen är att han tittat på statistiken från tidigare år och funnit att under den tidpunkten har det visat sig att priset är högt i förhållande till andra dagar på året.

En elproducent (säljare) som vill säkerställa sitt pris för sin framtida produktion under en timme, en dag om sex månader, lägger ett säljbud hos Nordpool. Varken säljare eller köpare kan givetvis veta exakt hur det ser ut med tillgängligheten denna tidpunkt, hur mycket vatten det finns i magasinen, hur den hydrologiska balansen ser ut, om ett eller flera kärnkraftverk står stilla, etc. etc.
Dock kan producenten ha en viss uppfattning om prisnivån denna tidpunkt genom att titta på föregående års marknadspris genom de redovisade siffrorna hos Nordpool. Eftersom marknadspriset under vintermånaderna normalt är högre vintertid än sommartid och att han givetvis vill ha ut en så hög vinst som möjligt, anger han ett relativt högt säljbud.

Ponera att den köpare (elleverantör) som vill försäkra sig om att ha tillräckligt med faktureringsrätter denna tidpunkt om sex månader för att kunna fakturera sina kunder (oss konsumenter) slår till nu och köper för leverans om sex månader. Principiellt har det för honom ingen större betydelse vilket pris han betalar, han ska ju ändå skicka detta pris vidare via elfakturan direkt till oss konsumenter.
Hans risk är att hos de av hans kunder som har ett fastprisavtal kan han inte höja priserna utifall detta inköp får en högre prislapp. Å' andra sidan vet han ju vilka avtal han skrivit så det är ganska enkelt att undvika.

Elproducenten har ju givetvis en strategi kring detta. Eftersom han vet att Nordpool bedriver en marginalprissättningsmodell vet han att priserna är som högst under vintern och sätter sitt säljbud efter detta. Men han ser alltid till att inte riskera att sälja mer faktureringsrätter än att de täcks upp av hans billigaste elproduktion, i första hand vattenkraft. Det innebär att han har försäkrat sig om vinterpriser på vattenkraften redan under sommaren samt att han säljer sin absolut billigaste energiproduktion till absolut högsta pris. Eller underförstått, han säljer sin vattenkraftproduktion till den fossila produktionens pris inklusive utsläppsrätter.

I det här läget inträder ytterligare en funktion som finns hos Nordpool, nämligen clearing. Man kan inte ”ta på” elenergi (visserligen kan man, men man ångrar sig väldigt fort) och den är osynlig. Hos en skoproducent är det ganska naturligt att när han sålt ett par skor kan han inte sälja dem igen då skorna då har lämnat affären. På elmarknaden måste man försäkra sig om att samma faktureringsrätt inte säljs två gånger trots att elenergin är osynlig. Denna försäkran kan göras hos Nordpool i form av clearing även för försäljning/köp av faktureringsrätter som görs för leverans om sex månader. Denna funktion påminner lite om ”balansansvaret” Du kan finna under fliken Elhandel/Fakturering.
Clearingsfunktionen kan även finnas hos elleverantörerna samt företag som specialiserat sig på clearing av faktureringsrätter. All clearing rapporteras till och övervakas av Svenska Kraftnät.

Nu har det gått sex månader, det är förmiddag den 14:e januari 2010. Alltså den tid då sälj- och köpbuden skall registreras hos Nordpool för leverans den 15:e januari 2010 mellan klockan 13:00 och 13:59. Vår producent anmäler hos Nordpool att han har X antal kWh till försäljning med begärt pris Y kronor. Men eftersom han för sex månader sedan redan sålt i stort sett all sin produktion av vattenkraft, återstår endast att till Nordpool anmäla tillgängliga faktureringsrätter för försäljning som är baserade på dyrare kraftproduktion, troligen fossil kraft, kryddade på toppen med kostnaderna för utsläppsrätter.

Under Eon's ”Tolv Myter” på deras hemsida, vilka Du kan finna här, kan Du finna myt nummer 8:

"I vinter har en omfattande förmögenhetsöverföring skett på elmarknaden. Kunderna har betalat överpriser som de stora elbolagen kunnat profitera på."

Eon's svar på denna ”myt” är:

”E.ONs produktionsbolag säljer den absoluta majoriteten av sin el långt i förväg till ett fast pris i uppgörelser på den öppna elmarknaden. Om elpriset kortsiktigt stiger gynnar det inte E.ON. Om det sjunker förlorar vi inte heller på det. Vi har således inga ekonomiska incitament att tillfälligt få upp elpriset. Däremot gynnar det ägare av kol- och oljeeldade kraftverk som är väldigt dyra att driva och endast körs när efterfrågan ökar och elpriset stiger.
När det gäller kunder med eluppvärmda villor och med rörligt elavtal har december månads kyla naturligtvis inneburit en hög elkostnad. Det är dock en minoritet av våra kunder som köper el av oss för uppvärmning och till ett rörligt elpris. Drygt 90 procent av E.ONs privatkunder och småföretag har fast prisavtal eller förbrukar mindre än 15 000 kWh el på ett år. Tyvärr avspeglas inte detta i medias rapportering, utan här framställs det som att hela det stora kundkollektivet är drabbat.”

Då måste man tolka det som att den 14:e januari 2010 finns knappt 10% av Eon's totala produktion för försäljning i auktionen hos Nordpool och dryga 90% har redan sålts.

Om man då betänker att under 2010 bestod 7,1% av den totala energiproduktionen, var produktion med fossil kraft (källa: Svensk Elenergi) kan man nu anta att andelen av fossil energi under auktionen hos Nordpool den 14:e januari 2010 vara drygt 71%. Endast knappt 29% var billigare produktion.

Skulle det dessutom vara så att någon elleverantör (eller annan aktör i Nordpool) sex månader tidigare köpt faktureringsrätter som det nu visar sig att de inte behöver, kan de nu lägga ett säljbud på dessa som är mycket högre än sitt tidigare inköpspris. Alltså ren spekulation.

Då elenergi inte kan lagras är all producerad elenergi också konsumerad elenergi, blir köparna (elleverantörerna) tvungna, på grund av balansansvaret, att köpa faktureringsrätterna som finns tillgängliga. Därmed blir skärningspunkten (systempriset) hos Nordpool mycket nära, eller rentav, det högsta säljbudet.

En av anledningarna till att elproducenterna hellre ser till att sälja elenergin utanför Nordpool's auktion är att Nordpool tar ut en avgift för all elenergi som finner en köpare däri. Denna transferkostnad är givetvis en extra kostnad för elproducenterna vilken läggs på konsumentens faktura. Eftersom denna transferkostnad läggs på fakturan kommer givetvis kostnaden att läggas även på den elenergi som inte passerat Nordpool då den ligger inbakad i systempriset. Därmed betalar elkonsumenterna transferkostnader som inte existerar.

Härmed kan vi konstatera att systempriset (marknadspriset) inte är styrt av tillgång och efterfrågan. Det är endast styrt av det högst tillgängliga priset på auktionen som motsvarar elhandlarnas totala kvantitetsbehov, antingen den dyraste produktionen eller spekulationspriset.

Dessutom kan man verkligen fråga sig varför marknadspriset i Sverige sällan eller aldrig understiger priset som motsvaras av produktion med kolkondenskraft. Inte ens under en varm julimånad då många industrier går på halvfart och konsumenternas konsumtion är som lägst och därmed klarar vattenkraften och eventuellt kärnkraften hela Sveriges elkonsumtion!

Möjligen kan det bero på att Sverige då passar på att exportera så mycket elenergi som möjligt till länder med mycket produktion med kolkondens som därmed, på elauktionen, lägger höga bud på "den sista producerade kilowatt-timmen", marginalprissättningen tillämpas till följd att alla konsumenter i Sverige blir tvingade att betala elenergin till priser som motsvara produktion med kolkondens. Dessutom blir vi tvingade att betala kostnader och moms för utsläppsrätter som inte existerar i Sverige.

Det här priset kommer dessutom vara normgivande vid en försäljning nästa gång några köper/säljer faktureringsrätter för en framtida leverans och priskarusellen startar om igen.

Budgivningen för leverans den 15:e januari klockan 13.00 och 13.59 kommer alltså att karakteriseras av följande:

Allt sammantaget visar att hela prissättningsmekanismen styrs av en marginalprissättning utförd på Nordpool med en ytterst begränsad del av den totala mängden av för tillfället producerad elenergi och då företrädesvis endast de dyraste produktionssätten. Detta utan något som helst inflytande från konsumenterna.

På eftermiddagen kan den som vill gå in på hemsidan för Nord Pool Spot och se vad elen kommer att kosta för olika timmar följande dag.

För att det inte ska bli alldeles för enkelt är hemsidan på engelska och priserna anges i euro per megawattimme (MWh). Men om man vet att 1 MWh = 1000 kWh och att en euro är drygt nio kronor så är det lätt att räkna om till öre per KWh som konsumentpriset på el brukar anges i.

För oss konsumenter har inte timpriserna så jättestor betydelse då priset på fakturan är, för ett avtal med rörligt pris, ett medelvärde av alla timpriserna under en månad. De konsumenter som har ett elavtal som sträcker sig en längre period gäller det avtalade priset.

Timpriset är viktigt för vissa industrier då de har timprisfakturering. Därför kan vi ibland se i tidningarna att industrier har stoppat sin produktion för att elpriserna är så höga att deras produktion går med förlust.

Dock kan det i framtiden bli viktigt även för oss då det finns ett förslag framlagt i regeringen om timprisfakturering även för oss konsumenter. Då kan vi välja att sätta igång tvättmaskinen, bastun eller annat som drar mycket energi, under timmar då priset är som lägst.

Innan detta kan hända måste man återigen byta ut våra elmätare för en kostnad av runt 10 miljarder som förra bytet kostade. En del andra tunga investeringar måste också göras, vilket, självklart, vi konsumenter ska betala.

Ingen kan ju veta exakt hur mycket el som kommer att förbrukas under varje timme följande dag. Därför finns det en ”balansmarknad”, kallad Elbas, där det handlas med el fram till en timme innan leveranstimmen.

Tyvärr kan man inte ens då avgöra hur mycket el som behövs varje minut under leveranstimmen, så därför finns en reglerkraftmarknad som komplement till spotmarknaden och balansmarknaden. Själva insättningen av reglerkraften styrs av Svenska Kraftnät

De tog över de gasturbinkraftverk som Vattenfall haft som nödreserv. Vidare fick verket ansvaret för att upphandla och besluta om insättning av en s.k. effektreserv, som består av några av de stora oljeeldade kraftverk som inte längre behövs för normal elförsörjning.

I en marknad där marginalprissättning råder har Svenska Kraftnäts agerande stor betydelse på elpriserna, då i synnerhet under vintertid.

Nord Pool Spot utgår naturligtvis från att elmarknaden i grunden är sund, att det bara är ett antal detaljer som måste rättas till först.

En sådan detalj är  prissättningen för effektreserven när den sätts in. Nordpool's chef Mikael Lundin beskriver i rapporten Handling of the peak load reserves in the spot market hur det med den prissättningsmodell som finns idag är möjligt för en spelare på marknaden att, när det är risk för akut elbrist, manipulera upp priset på elbörsen till tio eller tjugo gånger produktionskostnaden.

När vd för Nord Pool Spot uttrycker sig på det viset innebär det att han vet att Nord Pool Spot manipuleras när det är elbrist.

Han summerar: ”Hanteringen av effektreserven har många brister.” Och: ”Dessa brister är allvarliga och det är därför av högsta vikt att hanteringen av effektreserven förbättras så snart som möjligt.” Texten är översatt.

Han har lagt några förslag du kan hitta på länken ovan men jag tänker inte relatera dem här. Det enda jag vill poängtera är att trots våra regeringsledamöter och myndigheters försäkran att elmarknaden fungerar hur bra som helst, så finns det brister enligt elmarknadens eget uttalande.

Fram till 2011 har elmarknaden varit befriande fritt från rena spekulationer från pengastarka investerare. Det borgar för att det endast funnits aktörer med ett direkt intresse av elenergi på marknaden och att rena vinstspekulationer har hållits på ett minimum.

Anledningen till detta har varit att rent ekonomiska spekulanter har ansett elmarknadens alltför stora "volatilitet" gjort att spekulationer varit alltför osäkra.

Detta kan nu komma att ändras då "Coeli lanserar hedgefond inriktad mot den Nordiska elmarknaden".

"Vi har förvaltat internationellt kapital under många år och det känns väldigt bra att nu även kunna erbjuda våra tjänster till svenska investerare. Vi ser detta som en bra möjlighet att tjäna pengar på elprisets volatilitet istället för att endast irriteras över de höga elräkningarna" säger Henrik Wennberg, ansvarig förvaltare för Coeli Power."

"Vi är glada att kunna addera Coeli Power till vårt utbud inom Selectförvaltning och är mycket stolta över att inleda vårt samarbete med ett av Europas mest erfarna förvaltarteam inom energimarknaden och från förvaltning av fonder med inriktning mot absolutavkastning."

Det är bara att gissa vilka som får betala dessa förvaltares vinster som dras in till investerarna. Det är vi elkonsumenter som kommer att känna av ännu högre priser på grund av rena penga-spekulationer.

Jag ryser av bara tanken på detta......

Systempriset är satt utan hänsyn till så kallade "flaskhalsar". Sådana uppstår när till exempel Sverige importerar el från Norge och behovet av importen överstiger elkabelns kapacitet att överföra elenergin. Sådana flaskhalsar orsakar i det här fallet att det slutgiltig priset i Sverige blir högre än i Norge. Vilken som bestämmer denna prisskillnad har jag ännu inte lyckats klura ut. Men jag misstänker att det görs hos Nordpool.

Därför är det ofta så att marknadspriset i Sverige inte är detsamma som Norpool's systempris. Det är också därför det slutgiltiga marknadspriset är olika i de olika elhandelsområdena.

Trots att meningen med uppförandet av Nordpool var att man skulle ha en gemensam marknad, delas nu Sverige upp i fyra elhandelsområden med olika priser. Enligt utsago är orsaken densamma som för flaskhalsar.

I mitten av 2011 stod det tämligen klart att området längst i söder, Malmö-området, kommer att få högsta elpriserna. Detta beroende på att där finns många konsumenter men få producenter. Dessutom utgår en stor del av Sveriges export från Malmö-området.

Problemet med flaskhalsen i Malmö-området har alltså uppkommit bland annat på grund av att regeringen har lagt ned kärnkraftverket i Barsebäck samt att Svenska Kraftnät (som ansvarar för Sveriges stamnät) inte har byggt ut tillräcklig kapacitet för att överföra all elenergi norrifrån. Detta problem anses lösas genom att man höjer konsumentpriserna i Malmö-området (!!!???).

Praxis i en demokrati med ett fungerande rättsväsen är att förövaren straffas, inte offret. Men när det gäller Sveriges infrastruktur för elenergi så straffas offret, inte den ansvarige...!

Det finns en hel mängd fler funktioner att tillgå för marknadens aktörer hos Nordpool. Men det skulle bli för mycket att beskriva allt här. Den som är intresserad kan följa denna länk.

I det här sammanhanget kanske man kan tillåta sig en liten ordlek. Vad är det som stämmer i uttrycket den "fria konkurrensutsatta gemensamma Nordiska elmarknaden"?

Så det finns faktiskt något som stämmer i uttrycket den "fria konkurrensutsatta gemensamma Nordiska elmarknaden"! Nämligen "El". Annars ser det bra tunt ut....

Den som tycker att detta är tungt att läsa kan läsa sagan om byn Ingenstans, kapitel 6 (öppnas i nytt fönster).