Introduktion 

I Vattenfalls bokslut 2009 kan man finna att de har nästan 17,2 milliarder i obeskattade reserver.

Alltså när de har betalat:

så har de fortfarande kvar 17,2 milliarder kronor i "madrassen". Det är 17 millioner 200 tusen tusenkronorssedlar, nästan 2 tusenlappar för varje svensk medborgare. Det är pengar som vi elkonsumenter betalt varje krona. Skulle någon lägga sig på den madrassen finner nog vederbörande att näsan värker på grund av att den pressar mot taket.

Det här är inte signifikativt för Vattenfall. EON hade drygt 20 milliarder och Fortum hade nästan 19 milliarder, totalt alla tre, cirka 56 milliarder kronor i obeskattade reserver.

Man kan nog förmoda att Vattenfall inte har 17 millioner 200 tusen tusenkronorsedlar instoppade i en madrass, om det nu finns så många tusenlappar i Sverige. Mer troligt är att de har dem på ett bankkonto.

Ponera att de bär 2% i ränta för dessa pengar. Då har de en ränteinkomst på 344 millioner kronor per år på dessa pengar. Vem betalar dessa 344 millioner kronorna, banken?

Nej, banken lånar ut våra inbetalade 17,2 milliarder kronor tillbaka till oss till kanske 4% ränta. Då betalar vi ytterligare 688 millioner kronor på våra pengar varav hälften går till Vattenfall och hälften behåller banken som givetvis lånar ut dem igen. Det här kallas kreativt ekonomiskt tänkande.

Det här föranledde mig att sätta mig ned och fundera, är detta verkligen rimligt? Ska det verkligen vara så här? Jag kunde bara komma fram till ett svar, ett rungande NEJ! Det här är verkligen inte rimligt och så här ska det inte vara! Tycker Du att det är rimligt och att det ska vara så här?

Många människor har, precis som jag, funderat en hel del på varför elpriserna stiger mer och mer. Meningen med avregleringen var ju att elmarknaden skulle bli konkurrensutsatt och priserna skulle sjunka.

Jag har lagt ned en hel del tid och energi på att kartlägga elhandeln, vilka aktörer finns där, vilka spelregler har de, vilken konkurrens finns och hur marknaden fungerar.

Det visade sig vara en riktig snårskog att ta sig igenom. Men jag tror att jag nu har en god bild över hur allt fungerar. Det är denna bild jag försöker framföra här.

Det jag funnit kan sammanfattas i 14 punkter:

  1. Handeln med elenergi har fyra huvudaktörer; elproducenter, elhandlare, elmarknaden och elkonsumenter.
  2. På elmarknaden (Nordpool) handlar elproducenter och elhandlare med elenergi.
  3. Producerad elenergi kan (idag) inte lagras.
  4. Detta innebär att varje producerad kWh elenergi är också konsumerad kWh elenergi om man bortser från överföringsförluster.
  5. Då producerad elenergi (utbud) alltid är densamma som konsumerad elenergi (efterfrågan), kan det omöjligen vara utbud och efterfrågan som styr priset på elmarknaden.
  6. Det som i ellagen berör det så kallade balansansvaret innebär att en elhandlare är förbjuden att sälja mer elenergi än han köpt från antingen elmarknaden eller elproducenter. Detta, tillsammans med att utbudet är densamma som efterfrågan, tvingas köparna (elhandlarna) att köpa ALL producerad elenergi, ända till den sista producerade kWh.
  7. Detta innebär att priset på elmarknaden endast och enbart styrs av det högsta säljbudet (mer känt som marginalprissättning) och INTE av utbud och efterfrågan.
  8. Det högsta säljbudet kommer från elproducenter med fossil kraftproduktion. Detta på grund av höga bränslekostnader toppat med ett marknadspris på utsläppsrätter (som de inte ens betalat).
  9. Priset på det högsta säljbudet (fossil kraft) som utgör ca 2 % av all årlig elproduktion i Sverige, sätter därmed priset även på den långt billigare basproduktionen (vatten- och kärnkraft) som utgör ca 96 % av all årlig elproduktion i Sverige.
  10. Därmed får elproducenter betalt för utsläppsrätter även i de 96 % av elproduktionen som inte innefattas av utsläppsrätter.
  1. Elmarknaden fungerar inte som NÅGON annan marknad då producerad elenergi inte kan lagras och ellagen tvingar elhandlarna att köpa all producerad elenergi. På till exempel råoljemarknaden kan den producent som pumpar upp mer olja än som kan säljas, lagra oljan på fat i ett lager. Därmed kan tillgången tidvis överstiga efterfrågan. Detta händer inte på elmarknaden. På råoljemarknaden finns heller ingen lag som tvingar köparna att köpa all producerad råolja.
  2. Elmarknaden är därmed inte konkurrensutsatt varken när det gäller pris eller val av leverantör. Den konkurrensen finns endast på slutkundmarknaden (spelet mellan elhandlare och konsument). Dock finns här ingen konkurrens som innefattar priset på elenergi då det redan är bestämt på elmarknaden. Elhandlarna levererar ingen elenergi, de levererar endast den administrativa tjänsten att skriva ut fakturorna till oss elkonsumenter samt tillhandahålla olika tidsbestämda avtal.
  3. Ekonomer tar till alla medel för att övertyga oss konsumenter att det de gör är bra för oss konsumenter. De använder till och med tvivelaktiga ordval för att vagga in oss i en falsk känsla av att vi har konsumentinflytande på elmarknaden. I ordet ”marknad” förväntar vi oss att kunna köpa från den säljare som har lägsta priset på varan. I en auktion är det istället köparen med högsta budet som får köpa varan. Slutsats: ELMARKNADEN EXISTERAR INTE. Det finns endast en elauktion där priset sätts till det högsta köpbudet utan störande inverkan från konsumenterna samt en slutkundmarknad där konsumenternas inflytande begränsas till att välja den elhandlare som har lägsta priset på den administrativa tjänsten att skriva ut fakturor.
  4. Elmarknaden har undersökts ett antal gånger efter misstankar om att marknadens aktörer manipulerat elmarknaden för att öka marknadspriset. Konkurrensverket har inte funnit några bevis på sådana oegentligheter. Det är inte så konstigt eftersom elmarknadens aktörer agerar helt och hållet efter de regler som gäller. Då återstår bara frågan om det är fel på reglerna. Följande sidor visar att så är fallet. Frågan som egentligen ska ställas är: Kan elmarknadens aktörer agera på ett sådant sätt att marknadspriset ökar utan att ”konkurrensen” kan motverka det? Svaret på den frågan är ett solklart ”JA!” vilket följande sidor visar. Nästa fråga är om detta verkligen ska tillåtas för en så vitalt viktig samhällsvara som elenergi. För en del människor, främst marknadsivrarna, är svaret på frågan ”JA!” eftersom det idag är tillåtet. Personligen svarar jag med ett rungande ”NEJ!” och är övertygad om att jag tillhör majoritetsgruppen. Men tyvärr syns inte denna grupp bland de styrande i landet och inte i oppositionen heller.

För att förstå hur elhandeln fungerar behöver man ha en liten uppfattning om vad elektricitet är. Därför har jag skrivit ned en mycket kort förklaring under fliken Elektricitet.

Nästa steg är att få en uppfattning om hur Sveriges elnät fungerar.

Har Du tålamod att läsa igenom detta är jag tämligen säker på att Du kommer att bli både förvånad och upprörd över hur elhandeln lurar oss konsumenter på miljontals kronor.

Som en liten aptitretare:

Sverige är självförsörjande av elkraft. Den installerade effekten i Sverige var 2010:

Året består av 8760 timmar varför tillgänglig årsproduktion av elenergi blir:

Med hänsyn till att all elproduktion inte finns tillgänglig under hela året på grund av till exempel underhåll och revisioner av kärnkraftverk samt att det inte blåser hela tiden, blir tillgänglig årsproduktion:

Total tillgänglig årsproduktion blir 182 TWh att jämföra med Sveriges totala elkonsumtion 2010 som blev 132 TWh.

Siffrorna ovan hämtade från Svenska Kraftnät.

Observera att det finns andra produktionssätt samt att jag ovan har valt kraftproduktion som inte släpper ut koldioxid och alltså inte är föremål för handel med utsläppsrätter.

Här kan man inse att Sveriges elproduktion med förnybara energikällor plus kärnkraft borde räcka till all elkonsumtion. Förutsättningen är givetvis att alla energislagen är tillgängliga, framförallt under vintern. Vid enstaka toppbelastningar kan det bli nödvändigt att sätta in produktion med till exempel fossil kraft. Men det rör sig om enstaka dagar under vinterhalvåret. Men all prisstatistik visar att fossil elproduktion pågår under hela året utom då elproducenterna tvingas leda vatten förbi vattenturbinerna för att inte dammarna ska skadas.

All elenergi transporteras direkt från kraftverken till oss konsumenter utan att passera vare sig marknader, distributörer, elbolag eller vad det nu kan vara.

Men våra fakturor skickas mellan alla marknader, distributörer, elbolag eller vad det nu kan vara. Nu är det bara att gissa vad som händer med summan på fakturorna för varje gång de skickas någonstans.

Elmarknaden fungerar inte. Inte för oss konsumenter.

Det som idag kallas elmarknaden är det vinstdrivande aktiebolaget Nordpool. Nordpool är ingen marknad, det är en auktionskammare.

Det är en väsentlig skillnad mellan en marknad och en auktion. I en marknad är det säljaren med lägsta priset som får sälja. I en auktion är det köparen med högsta budet som får köpa.

Den absoluta majoriteten av köpare på el-auktionen är elhandlare. Där finns inga privata konsumenter. Det pris som elhandlarna betalar på auktionen (plus deras vinst), hamnar direkt på konsumenternas fakuror och vi tvingas betala. Därmed finns, på "elmarknaden", ingen konsumentkraft till att sänka priserna.

Det är detta jag försöker beskriva på följande sidor samt en hel del annat.

Trots att "elmarknaden" inte är en marknad använder jag ordet elmarknad på följande sidor, främst för att läsaren ska känna igen sig.

 

För Dig som tycker det är jobbigt att läsa en massa text har jag satt ihop en saga som på ett enklare och mer överskådligt sätt beskriver elmarknaden överfört till en by som tillverkar jackor. Sagan kan Du finna här och den öppnas i ett nytt fönster.