Fakturering
Vi kan återknyta till exemplet med vattenslangarna. Om vi ponerar att alla ”konsumenter” under en dag sammanlagt har konsumerat 500 liter vatten, hur kan vi då veta hur mycket som kommer från producenten ”huset” eller producenten ”grannhuset”?
Detta löses genom att vardera ”producent” har en vattenmätare ut till stamnätet.
Summan av dessa två vattenmätare blir då 500 liter (samma som den totala konsumtionen).
Dock kan det vara så att ”huset” producerat 400 liter och ”grannhuset” 100 liter. Om vi tittar på vattenförbrukningens fördelning hos ”konsumenterna” (vilka också har varsin vattenmätare), kanske vi finner att duschen konsumerat 30 liter, vattenspridaren konsumerat 160 liter och swimmingpoolen konsumerat 310 liter. Allt som allt 500 liter.
Nu kanske vi finner att vattenspridaren och swimmingpoolen vardera har avtal med ”huset”. Därmed kan ”huset” debitera dessa två för 470 liter. ”Husets” problem blir då att man inte kan debitera för de resterande 70 liter ”huset” kunder har konsumerat. Visserligen skulle han kunna debitera för alla 470 liter vatten men det vore ju omoraliskt då han endast producerat 400 liter vatten. Dessutom regleras detta enligt lag med det så kallade "balansansvaret".
Å’ andra sidan har duschen avtal med ”grannhuset”. Duschen har konsumerat 30 liter men ”grannhuset” har producerat 100 liter genom att bidra med 70 liter extra till stamnätet. ”Grannhuset” får nu problemet att han inte kan debitera för de sista 70 liter vatten han producerat på grund av att han inte har ett kundavtal för dessa 70 liter.
Det är här faktureringsrätten kommer in. "Huset" har faktureringsrätt för 400 liter vatten eftersom han producerat 400 liter. "Grannhuset" har faktureringsrätt för 100 liter vatten.
”Huset” har producerat 70 liter mindre än han kan debitera medan ”grannhuset” har producerat 70 liter mer vatten än han kan debitera. Det är här vattenmarknaden kommer in. Vi kan kalla den för ”Nordpöl”.
Aktiebolaget Nordpöl är ett vinstdrivande företag som köper ”grannhusets” faktureringsrätt på 70 liter han inte kan debitera för. Sedan säljer Nordpöl dessa 70 liters faktureringrätt (givetvis efter att ha lagt på vinst, omsättningskostnader, hanteringskostnader, personalkostnader, skattekostnader, kostnader för lokaler, el (!), värme etc. etc. etc.) till ”huset”. Därmed har både ”huset” och ”grannhuset” precis så mycket faktureringsrätt att de kan debitera sina kunder.
Nu torde väl alla vara nöjda kan man tycka. Men icke då.
”Huset” som nu har fått en högre kostnad för sin faktureringsrätt på sina sista 70 liter producerat vatten vill nu ha kompensation för detta. Detta trots att problemet uppstod för att ”huset” inte byggt upp tillräckligt med kapacitet för att försörja sina kunder han lovat leverans till enligt sina avtal.
Därför debiteras ”husets” kunder denna extrakostnad. Men ”huset” är smart. Han debiterar inte bara den ökade kostnaden på sin inköpta faktureringsrätt på 70 liter, han debiterar den högre kostnaden även på sina producerade 400 liter. Detta kallas marginalprissättning.
Dessutom lägger han till ett så kallat spotmarknadstillägg för att få in än mer pengar.
Är alla nöjda nu då? Icke då …..
”Grannhuset” som nu ser att ”huset” debiterar mer än han tänkt debitera, passar på att höja sitt pris till sina kunder på sina producerade 100 liter vatten till samma prisnivå som ”huset”. Han kallar det för att han ”måste följa marknaden”, och marknaden är Nordpöl.
Det blir en nätt förtjänst givetvis.
Är alla nöjda nu då?
Jodå, alla utom konsumenterna ……
De måste ju dessutom betala moms på hela beloppet vilket gör både RSV och staten nöjda.
Nordpöl ligger alltså som en instans för att fördela faktureringsrätterna och tar betalt för det. Vilket vi konsumenter får betala.
Men egentligen är Nordpöl endast en del av problemet. Problemet uppstod för att ”huset” sålt mer än han kan producera. Därmed måste han gå till den så kallade spotmarknaden för att köpa faktureringsrätt via Nordpöl. Hade det varit så att ”huset” endast sålt lika mycket som han producerat (så som det fungerar på alla andra marknader), hade Nordpöl inte existerat över huvudtaget.
En elleverantör kan alltså sälja mer elenergi än han producerat. Det kan inte en skoproducent göra. En skoproducent som tillverkat mer skor än han kan sälja måste läggas på lager. Till slut blir lagret så stort att han måste sälja skorna på realisation. Då sjunker priset.
Elenergi i stamnätet kan inte lagras, producenterna har aldrig en överproduktion och därmed kan inte elenergipriset sjunka som på andra marknader. Men priset kan naturligtvis öka.
Den här övningen var gjord för att Du på ett någorlunda enkelt sätt ska kunna se hur produktion och faktureringen hänger ihop med vattenleverantörer som exempel.
Faktureringen på elmarknaden följer samma princip men där finns även en hel del annat att tänka på.
Nu blir det intressant att titta på hur faktureringen på elmarknaden fungerar.