Elmarknaden

De föregående sidornas vattenexempel speglar hur elmarknaden fungerar. Det är bara att byta namn i några rutor. ”Huset” kan vara Vattenfall, ”grannhuset” kan vara EON, Nordpöl är Nordpool. Vattenspridaren, swimmingpoolen och duschen är vi konsumenter.

Det är bara att rita in Fortum också så har vi täckt ungefär 87% av Sveriges elproducenter om vi tittar på produktionskapacitet. Lägger vi till ytterligare fem producenter har vi täckt 94% av Sveriges produktionskapacitet. Men då skulle bilden bli helt oläslig.

När det gäller bilden på sidan Sveriges elnät finns en viktig skillnad på elmarknaden. Det finns ytterligare en aktör som skall ha betalt för sina ”tjänster”. Och det är elleverantören eller vad man nu vill kalla dem.

Elleverantörerna är från elproducenterna fristående företag som sköter producenternas försäljning. Sedan kan man diskutera ifall några av dem verkligen är fristående som t.ex. elleverantören Vattenfall Försäljning AB.

Sedan finns det elleverantörer som inte har någon som helst egen produktion av elenergi men har kontrakt med t.ex. Vattenfall för inköp av faktureringsrätter.

Till sist finns det elleverantörer som varken har egen produktion av el eller kontrakt med någon producent. De brukar kalla sig fria elleverantörer. Oftast köper dessa sina faktureringsrätter från Nordpool.

Innan jag fortsätter ska vi vara medvetna om fyra saker:

Enligt regeringens policy (både den förra och nuvarande) skall all elproduktion vara tillgänglig på marknaden.
Elproducenterna definierar Nordpool som den enda existerande marknaden.
Nordpool's avgifter gör det helt omöjligt för en privatperson att handla där. Dock har större företag möjlighet att på egen hand handla på Nordpool. Men enligt Nordpool’s VD är det mycket få företag som utnyttjar den möjligheten. Detta begränsar naturligtvis konsumenternas möjlighet att påverka priserna åt rätt håll.
Elenergin skickas i våra elledningar direkt från elproducenterna till oss konsumenter.

Om vi betraktar punkt 1 och 2 enligt ovan skulle bilden för fakturans gång vara mycket enkel att rita:

Elfaktura

Varje färgad ruta på bilden ovan är vinstdrivande och ”fristående” bolag (utom kunderna förstås). Alla dessa skall ha pengar för vinst, omsättningskostnader, hanteringskostnader, personalkostnader, skattekostnader, kostnader för lokaler, el (!), värme etc. etc. etc. För varje pil på bilden blir fakturans belopp högre.

Nu är verkligheten inte så enkel.

Trots regeringens policy säljs inte alla faktureringrätter via Nordpool (marknaden eller spotmarknaden som en del kallar det för). Det är inte heller obligatoriskt.

Om vi tar exemplet Vattenfall Produktion AB så har de avtal med ett antal leverantörer, till exempel Vattenfall Försäljning AB, och en del kunder (t.ex. SSAB). Det här innebär att Vattenfall inte säljer 100% av sina faktureringsrätter via Nordpool.

Under 2007 sändes en debatt i TV där en representant från EON talade om att EON säljer endast 30% av deras faktureringsrätter via Nordpool. Det är lätt att förmoda att Vattenfall hade ungefär samma siffra.

En indikation på detta kan man också se hos Nordpool. Under 2006 påstår Nordpool att deras omsättning i Norden motsvarar ca 40% av den totala elförbrukningen. Tyvärr anger man inte denna siffra per land.

Under 2010 påstår Nordpool att deras omsättning i Norden motsvarar ca 70% av den totala elförbrukningen. Tyvärr anger man inte denna siffra per land.

Det vi i alla fall kan konstatera är att många faktureringsrätter säljs utan att gå via Nordpool.

Så den mer verkliga bilden blir istället så här. Nu tar jag bara Vattenfall som ett exempel för att det ska bli mer överskådligt:

Elfaktura1

Men eftersom jag är en misstänksam man tror jag bilden blir ÄNNU mer rätt om den ritas så här:

Elfaktura2

Alltså, så här verkar det gå till:

Vattenfall Produktion säljer alla sina faktureringsrätter till Vattenfall Försäljning. I priset ingår alla kostnader som produktionskostnader, utsläppsrätter, underhåll, personal, etc. plus vinst.
Vattenfall Försäljning bjuder ut en del av faktureringsrätterna (kanske 70% enligt nämnt ovan) till Nordpool till så högt pris som möjligt. I priset ingår alla deras kostnader som underhåll, personal, etc. plus vinst.
Nordpool är en auktionskammare vari producenternas säljbud och elhandlarnas köpbud ger upphov till ett så kallat systempris. Nordpool tar ut en medlemsavgift samt en avgift på all elenergi som auktioneras där. Den avgiften hamnar så småningom i priset som elhandlaren begär i sitt säljbud.
Det resulterande systempriset från Nordpool är det som kallas marknadspriset. Mer om detta under fliken Nordpool.
Vattenfall Försäljning kan nu ha tre olika scenarier att arbeta med:

De behöver inte, via Nordpool, köpa in några faktureringsrätter om de har kvar tillräckligt mycket för sina leveranser till underleverantörer och kunder
De behöver köpa tillbaka de faktureringsrätter de sålt via Nordpool om de kvarstående inte räcker för sina leveranser till underleverantörer och kunder (i så fall kan man ju undra varför de sålde via Nordpool).
De behöver köpa fler faktureringsrätter än de sålt via Nordpool om de kvarstående inte räcker för sina leveranser till underleverantörer och kunder (i så fall kan man ju undra varför de sålde via Nordpool). I det här scenariot har alltså Vattenfall Försäljning, enligt kundavtal, lovat att leverera mer elenergi än de kan producera.

Vilket scenario Vattenfall Försäljning än kommer att arbeta efter så vet de i detta läge hur högt det så kallade marknadspriset är. Det här marknadspriset presenteras, av Vattenfall, i fakturan till oss konsumenter. Men fakturan saltas med ytterligare en kostnad som de kallar spotpåslag. Detta resulterar i en extra vinst. Allt för att ta in så mycket pengar som möjligt.
Intressant att notera är att det här så kallade marknadspriset använder Vattenfall Försäljning till hela sin försäljning, trots att bara en del har gått via Nordpool. Därmed tar de på de övriga faktureringsrätterna, av oss konsumenter, betalt även för Nordpool’s alla kostnader och förväntade vinst och behåller det själva i en del av sin försäljning!

Observera att jag ovan använt Vattenfall som exempel. Detta gäller även för de andra elproducenterna.

Beskrivningen på denna sida belyser också en sak som många av oss konsumenter inte har helt klart för oss. Nämligen att vi kan välja vilken elleverantör som helst.

Bor Du till exempel i Malmö kan Du välja till exempel Storuman El som Din elleverantör. Detta beror på att elleverantören levererar ingen elenergi. Elleverantören levererar ingenting annat än fakturorna till oss elkonsumenter. Det betyder att den så kallade konkurrensen på elmarknaden där vi elkonsumenter är representerade i, endast är en konkurrens av den administrativa tjänsten att skicka fakturor till oss.

Den ”konkurrens” som innefattar priset på elenergin finns endast hos oligopolet Vattenfall, EON och Fortum på marknadsplatsen Nordpool tillsammans med elleveranörerna. I Nordpool används marginalpris som modell och producenterna kan därmed åtnjuta priserna från Sveriges eventuella elenergiimport från länder där elenergiproduktionen är dyrare.

Skulle däremot prisbilden från elimporten vara lägre än prisbilden i Sverige, blir den svenska prisbilden prissättande istället. Mer om detta under fliken Nordpool.