Argument 

Aktörerna har hur många argument som helst för att motivera prisökningar. Det ena argumentet tokigare än det andra.

Helst hittar man på argument som ingen vanlig människa (du och jag) förstår. Därmed slipper de kritik.

Ett av syftena med all information på dessa sidor är att sprida kunskap om hur allt fungerar så att vi kan möta deras argument och spjärna emot.

Nedan följer några exempel på olika argument:

Detta argument kan vi inte skylla på elbolagen. Skatten beslutas av Sveriges Riksdag och Regeringen utför skattehöjningarna.

Riksdagens beslut tas av de människor vi själva har valt att sitta i Riksdagen. Enda sättet att hejda Energiskatteökningarna är för oss att rösta på de rätta människorna.

Naturligtvis betalar vi den moms riksdagen beslutat på den elenergi vi förbrukar vilket ökar den totala kostnaden. Det märkliga är att momsen räknas ut efter att energiskatten lagts till. Vi betalar alltså skatt på energiskatten.

Varför det är så är helt obegripligt men det finns heller ingen motivation från statsmakterna att ändra på det eftersom det drar in mer av våra redan förut skattade pengar till Riksskatteverket.

Det här kan vi inte heller skylla på elbolagen.

Elcertifikaten och handel med elcertifikat infördes av regeringen i Sverige för många år sedan. Syftet med detta var att man med ekonomisk styrning skulle motivera elproducenterna att satsa på elkraft från förnybara energikällor. Alternativt att nya elproducenter ska kunna investera i produktion av förnybar energi. Mer utförlig beskrivning kan Du finna under fliken Elcertifikat.

Fram till slutet av 2007 tvingades elbolagen att redovisa elcertifikatkostnaden som en särskild post på våra elräkningar. Numera behövs inte det och därmed har kostnaden stigit sedan dess.

På grund av att elbolagen inte behöver redovisa elcertifikatavgiften längre kan elbolagen höja priset i smyg.

Priset på elcertifikaten sätts på samma marknad som för elenergi, Nordpool.

Ja, på alla marknader utom elmarknaden!

Förutsättningen för att utbud och efterfrågan ska kunna sätta priset är att det finns en skillnad mellan utbud och efterfrågan. Högre utbud än efterfrågan sänker priset, lägre utbud än efterfrågan höjer priset.

Elenergiproduktion kan idag inte lagras, det är alla överens om. Det innebär att varje producerad kWh är konsumerad kWh (om man bortser från överföringsförluster). Detta innebär att varje producerad kWh också har en köpare, vilket lagen om balansansvaret bygger på. Balansansvaret tvingar härmed köparna (elhandlarna) att köpa varje producerad kWh. Annars kan de inte fakturera slutkunderna utan att bryta mot ellagen.

Eftersom elmarknaden inte är en marknad, det är en auktion, och varje utbjuden kWh har en köpare, sätts priset efter producenten med det högsta priset. Därmed har efterfrågan ingen roll i det hela, endast producenten med det högsta priset.

Många sätter likhetstecken mellan elmarknaden och råoljemarknaden. Det finns två vitala skillnader. Råolja kan lagras och därmed kan utbudet vara högre än efterfrågan. Det kan inte elenergi. Elmarknaden har också lagen om balansansvar, vilket inte finns på råoljemarknaden. Därmed kan elmarknaden inte jämföras med råoljemarknaden eller andra marknader.

Så den fria och konkurrensutsatta elmarknaden existerar inte och är en myt skapad av ekonomer.

Alla marknader påstår att tillgång och efterfrågan styr marknadspriserna. Frågan är varför kostnaden att tillverka varorna skulle öka för att efterfrågan ökar. Detta är naturligtvis inte sant. Tillverkningskostnaden tenderar istället att minska när tillverkningsvolymen ökar i de marknader där konkurrensen fungerar även för konsumenten.

Argumentet bygger istället på att om det finns liten tillgång på varan och någon känner sig tvungen att införskaffa varan är han/hon ofta beredd att betala ett högre pris för att "kunna gå förbi kön". Är man rik så är ju detta inga problem.

Sedan begär säljaren det högre priset från de övriga i kön. Dessa övriga har då att välja mellan att betala det högre priset eller att helt avstå från varan.

Ett exempel på detta kan Du finna i sagan om byn Ingenstans, kapitel 4 (öppnas i nytt fönster).

Ovanstående är särskilt markant på elmarknaden. Men det unika med elmarknaden är att tillgången alltid är exakt densamma som efterfrågan eftersom vår konsumtion direkt påverkar produktionen. Eller med andra ord: Elproducenterna kan endast producera exakt lika mycket som vi konsumerar.

Dessutom kan vi övriga i kön inte avstå från köpet av elenergi.

Alla elleverantörer som ska skriva ut fakturor till oss konsumenter är tvingade att köpa faktureringsrätter som täcker den elkonsumtion de ska fakturera oss (se fliken Elmarknaden).

Elleverantörerna är "rika" i det avseendet att ett ökat marknadspris läggs bara på fakturan som konsumenten måste betala. 

Eftersom vi konsumenter inte finns representerade på elmarknaden (se fliken Elmarknaden) kan vi ingenting göra annat än att sluta konsumera elenergi. Frågan är bara hur vi som bor i lägenhet ska kunna tända lampan, sätta igång spisen, tvättmaskinen, torktumlaren, TV:n, datorn etcetera utan elenergi?

Det är bara att konstatera att vi konsumenter sitter i saxen utan minsta möjlighet att påverka priset på elmarknaden så som den är uppbyggd nu. Ska vi konsumenter kunna påverka elenergipriset måste marknaden förändras i grunden.

Det är en uppgift som endast kan skötas av vår folkvalda riksdag. Men eftersom konsumtionen av elenergi drar in stora pengar till statskassan finns det ingen motivation hos något parti att ändra på detta.

Det här argumentet kommer upp när man påtalar att de tre stora, Vattenfall, EON och Fortum är ett oligopol som står för mer än 85% av elproduktionen i Sverige.

Tittar man på hela Nordiska elmarknaden har dessa tre inte 85% av marknaden. Men den gemensamma Nordiska elmarknaden är endast gemensam till namnet. I den Nordiska elmarknaden Nordpool finns flera delmarknader, Sverige, Norge, Danmark, Finland med mera. I Sverige finns dessutom efter 1 november 2011 fyra olika delmarknader med olika priser.

Så elmarknaden är på intet sätt gemensam. Därför är det helt riktigt att påstå att oligopolet Vattenfall, EON och Fortum står för mer än 85% av elproduktionen i Sverige.

En fabrik som har överproduktion av en vara blir tvungen att lägga överproduktionen på lager. När lagret blir tillräckligt stort och fabrikens controler finner att lagringskostnaden samt uppbundet kapital i form av färdiga varor blir för stort, uppstår en stark motivation att sänka försäljningspriset för att motivera marknaden att köpa mer, alternativt ta över marknadsandelar från konkurrenter.

De konkurrenter som har höga produktionskostnader är de första som slås ut på marknaden eftersom de inte kan sänka sina priser under sina produktionskostnader.

En överproduktion är alltså en av de största orsakerna till att priserna sjunker på marknaden och att dyra produktionssätt slås ut. Detta är kärnan i en fullt fungerande konkurrensutsatt marknad.

Det är fysiskt omöjligt för en elproducent att ha en överproduktion av elenergi! Detta för att elenergi inte kan lagras och att elkonsumtionen direkt styr produktionen. All elproduktion konsumeras alltså omedelbart.

  1. Alla elproducenter har full och omedelbar insyn i konsumtionen samt konkurrenternas produktion genom den av producenterna högt uppskattade transparensen i elmarknaden Nordpool. Därmed är elmarknaden inte en fullt fungerande konkurrensutsatt marknad.
  2. Den rådande marginalprissättningen i Nordpool ger en stark motivation för elproducenterna att se till att konkurrenter med höga produktionskostnader alltid har en produktion så att priserna på den billiga produktionen anpassas därefter och hålls uppe. Därmed är elmarknaden inte en fullt fungerande konkurrensutsatt marknad.

Sverige har aldrig någonsin haft överproduktion av elenergi och så länge elenergi inte kan lagras kommer det aldrig bli en överproduktion av elenergi. Ingen elproducent vill heller ha en överproduktion för då kommer priserna att sjunka.

Däremot kan Sverige tidvis ha en överkapacitet för elproduktion. Och den måste finnas om Sverige ska klara att försörja konsumenter och fabriker året om.

Om Sverige vill vara självförsörjande i produktionen av elenergi 365 dagar om året, måste kapaciteten dimensioneras för det värsta fallet. Det vill säga att Sveriges samlade kraftverk måste ha kapacitet att producera all elenergi den kallaste dagen på året när fabrikerna går på maximal kapacitet. De resterande 364 dagarna på året kommer Sverige då ha en överkapacitet.

Men med rådande marginalprissättning på elmarknaden kommer detta aldrig att ske.

Under hela sommaren 2008 ökade marknadspriset på elenergi i Sverige trots att det fanns gott om vatten i vattenmagasinen och sommaren var relativt mild (vilket minskar konsumtionen), i alla fall i förhållande till vintern.

Argumentet denna gång var att en kabel från södra Norge till Sverige var trasig. Följden blev, enligt elmarknaden, att Sverige blev tvunget att importera dyr elenergi från andra länder vilket ökade priserna.

Detta argument faller på främst två punkter:

De svenska elbolagen har även möjligheten att medvetet minska elproduktionen. Därmed minskar tillgången och Sverige "behöver importera dyr elenergi från andra länder" och priserna tar ny fart uppåt.

Som vanligt är det girigheten som regerar.

Hört på TV:

"De svenska elproducenterna säljer hellre i Tyskland för att elpriserna i Tyskland är cirka 30% högre. Därför ökar elpriserna i Sverige."

Då kan man ju undra varför inte de svenska elproducenterna säljer all elenergi till Tyskland.

En förklaring är mycket enkel. Elkabeln mellan Sverige och Tyskland skulle helt enkelt inte klara av att överföra all denna energi. Den skulle gå sönder. Men argumentet lever fortfarande kvar av någon underlig anledning.

En annan sak värt att notera är att under 2006 blev Vattenfall hårt kritiserat av tyska industridepartementet för att elenergipriserna var för höga. Alltså, i en marknad där elenergipriserna generellt sett var högre än den Nordiska marknaden, agerar Vattenfall för att priserna ska bli ännu högre för att sedan använda argumentet att "marknadspriserna är högre i Tyskland varför marknadspriserna i Norden justeras uppåt".

Det konstiga med detta är att det aldrig talats om att "marknadspriserna är lägre i Norden än i Tyskland, varför priserna i Tyskland justeras nedåt".

Det här är ytterligare ett tecken på att elenergimarknaden inte fungerar i vare sig Tyskland eller i Norden.

Det här är ett argument som dyker upp under senvintern.

Elproducenterna bedömer hur mycket snö det finns på de ställen där man kan förvänta sig att smältvattnet ska rinna ned i vattenmagasinen (magasinens upptagningsområde). Man tittar också på hur högt vattenstånden är i vattendragen.

Därtill lägger man den förväntade nederbörden och får därmed en uppskattning av hur mycket vatten som totalt kommer att vara tillgängligt efter att snösmältningen är klar.

I det fall man uppskattar att den framtida tillgängliga vattenmängden i magasinen kommer att vara låg så höjer man elenergipriserna långt innan snösmältningen är klar.

Det intressanta med detta är att elproducenterna tycks anse sig vara bättre att bedöma framtida nederbörd än SMHI.

SMHI är noga att påpeka att ju längre tid framåt man sätter prognoser desto osäkrare blir de. Redan tio dagars framförhållning blir mer eller mindre intelligenta gissningar. Heder åt SMHI som erkänner detta.

Därför är det förvånande att elproducenterna har förmågan att ställa prognoser flera månader i förväg.

Facit kommer så småningom.

När elproducenternas prognoser visat sig vara fel och det kommit mer nederbörd än deras prognos visat, har vi konsumenter betalat ett överpris från prognosens tillkomst fram till facit. Men det återbetalas inte. Istället har man hittat på något annat argument för att höja priserna, till exempel en trasig kabel mellan Norge och Sverige.

Om elproducenternas prognoser mot förmodan skulle vara riktiga kan man alltid skylla på vattenmagasinens låga tillgång på vatten för att höja priserna. Då har alla glömt att de redan tidigare höjt priserna för det som numera är ett faktum.

Det här argumentet kan komma när som helst.

Intressant att veta är att den genomsnittliga tillgången på vatten i vattenmagasinen har stigit varje år mellan 2003 och 2007. Ändå steg priserna. Åren 2008 t.o.m 2010 sjönk vattentillgången varje år. Anmärkningsvärt är 2010 då vi hade en osedvanligt snörik vinter men väldigt dålig vattentillgång. Man skyllde då på att flera kärnkraftverk stod stilla för reparationer (varför de ska göra det under vintern är ingen som förstår) samt att man använt mycket vattenkraft för att balansera nätet då vindkraften inte producerar tillräckligt.

Faktum är att under sommaren 2010 som startade med god tillgång av vatten i magasinen, gick kärnkraftverken i stort sett fullt och Sverige exporterade stora mängder elenergi. Detta minskade vattentillgången i vattenmagasinen och på hösten stoppades många kärnkraftverk för reparation. Det är inte alls konstigt att vattentillgången i magasinen var mycket låga i Sverige under vintern 2010-2011. Men det berodde inte alls på att nederbörden var lägre än väntat. Enligt SMHI var nederbörden normal.

Under en tid har priset på utsläppsrätterna varit ett av de mest populära argumenten.

Utsläppsrättigheter infördes i och med Kyoto-avtalet. Mycket kort innebär det att företagen ska betala ett utsläppscertifikat för varje ton koldioxid de släpper ut i luften. Dessa certifikat (rättigheter) kan de köpa på en marknad. Se mer detaljer om detta under fliken Utsläppsrätter.

Det intressanta i detta är att exemplet Vattenfall "behöver köpa" utsläppsrätter för mellan 0,7 - 2,0% av hela sin elproduktion årligen. Det beror på att det är deras enda andel av produktionen som produceras med fossila bränslen.

Anta att priset på utsläppsrätter vid en tidpunkt skulle utgöra 10% (vilket är en mycket hög siffra) av den totala produktionskostnaden vid användning av fossila bränslen. För att priset på utsläppsrätter av 2% av all elproduktion skulle fördubbla det totala elpriset skulle priset på utsläppsrätter behöva öka med 50.000% vilket är helt orimligt.

Dessutom behöver inte Vattenfall köpa några utsläppsrätter eftersom man får dem gratis från staten.

Istället skyller man på att kostnaden för utsläppsrätterna driver upp priserna i till exempel Tyskland där man använder mycket fossilt bränsle i sina kol- och oljekraftverk.

Det kanske inte är så konstigt eftersom den svenska industrin, gratis, får av staten fler utsläppsrätter än man behöver för sin produktion. Då kan man sälja de överblivna utsläppsrätterna till Tyskland till högt pris. Därmed får man in en nätt inkomst, man driver upp priserna i Tyskland och använder argumentet Andra länders marknadspriser som beskrivet ovan för att höja priserna i Sverige.

Det här betyder i slutänden att vi elkonsumenter betalar en hel del av utsläppsrätterna som de Tyska producenterna måste ha enligt Kyoto-avtalet. Dessutom betalar vi priset för dessa utsläppsrätter för all vår konsumerad elenergi, även den som inte är importerad och den som är befriad från kravet om utsläppsrätter. Detta på grund av elmarknadens marginalprissättning.

Alla dessa pengar hamnar hos våra egna elproducenter.

Alla producerande företag räknar in sina produktionskostnader i priset för varan. Det är helt rimligt, annars skulle företaget snart gå omkull.

I det unika fallet när det gäller elmarknaden anses att det dyraste tillverkningssättet är prissättande för all produktion. Även om det dyraste tillverkningssättet endast använts för bara en liten del av produktionen. Man använder alltså en så kallad marginalprissättning (se fliken marginalpris) istället för medelvärdesprissättning som speglar den verkliga kostnaden för hela produktionen.

I produktionskostnaden ingår alla kostnader som till exempel reklam, löner och bonus. Nästa gång Du ser reklam från Vattenfall (eller något annat företag vars produkter Du köper), kom ihåg att det är Du och jag (vi konsumenter) som betalat alla kostnader för den reklamen. Du som är kund hos Vattenfall, kom ihåg att det är Du som konsument som betalar alla de 16,4 millioner kronor Vattenfalls generaldirektör får i ersättning per år (plus ytterligare ca 5 millioner kronor som Vattenfall måste betala i arbetsgivaravgift och sociala avgifter för generaldirektörens ersättning).

Utdrag ur Nationalencyklopedin:

Råvara: Obearbetad eller obetydligt bearbetad vara för industriell vidareförädling.

Elproducenterna producerar elenergi och det är fortfarande elenergi som kommer fram till oss konsumenter för konsumtion. Alltså är elmarknaden, per definition, ingen råvarumarknad. Det är en marknad för färdig vara. Då måste konsumenten också ingå i marknaden vilket inte är fallet idag.

Det här är nog ett av de mest korkade argument jag hört. Det kommer dessutom från ett antal elleverantörer och producenter.

  1. Gång efter annan säger de att det är marknaden (Nordpool) som sätter priserna. När de sedan får mothugg och inte vet vad de ska svara kommer detta argument. Troligen för att ingen förstår innebörden och kan svara emot. Sanningen är att argumentet inte har någon innebörd.
  2. Elenergi började produceras i slutet av 1800-talet och kommer att fortsätta produceras så länge människan existerar. Den sista kWh är ännu inte producerad och när den väl är producerad kommer det inte finnas någon att betala för den.

Förmodligen är det marginalprissättningen de syftar på vilket Du kan läsa vidare om under fliken marginalpris.

Argumentet kan man finna hos producenter, leverantörer, i artikelkommentarer och i massor av foruminlägg.

Här blandar man ihop två saker med helt olika mekanismer för prissättning.

I en auktion är det den som lämnar högsta budet som får köpa medan i en fungerande konkurrensutsatt marknad är det den som lämnar lägsta priset som får sälja.

Den så kallade elmarknaden är alltså ingen marknad. Det är en auktion där elproducenter och elhandlare kommer fram till det högsta priset. Det pris som den utomstående konsumenten tvingas betala.

Vem har bestämt att Nordpool ska vara en auktion istället för en marknad? Inte är det vi konsumenter i alla fall.

Här har människor återigen tappat kontakten med verkligheten.

Det kostar inte mer att driva vatten eller ånga genom turbinerna bara för att det är kallt ute.

Det är marknaden och marknadens aktörer som driver upp priserna och ingenting annat.

Argument när marginalprissättningen kritiseras:

Det finns ingen som vill köpa kolkraft när sådana kraftverk måste sättas in för att upprätthålla balansen i elnäten.

Svaret på det argumentet är att det finns ingen som kan köpa endast kolkraft. Lika lite som att det finns någon som kan köpa endast vatten– kärn– eller vind-kraft. Alla produktionssätten är blandade i nätet.

Finessen med att beräkna produktionskostnaden med viktat medelvärde istället för marginalpris är att elproducenterna får betalt för produktionskostnaderna även för kolkraften men det är istället utslaget som ett medelvärde i alla produktionsslagen. Inte som idag där produktionskostnaden för kolkraft överförs direkt som om det vore produktionskostnaden även för vatten– kärn– och vindkraft.

Läs fler argument och mer om detta under marginalpriser.

Som det fungerar nu är alla, på grund av marginalprissättningen, tvingade att betala priset för den dyra elenergin även på den billiga elenergin. Detta tycks vara helt riktigt för de flesta ekonomer, i synnerhet nationalekonomer.

Jag skulle vilja se den nationalekonom som köper ett kilo socker i den affär där sockret kostar 3 gånger mer än i alla andra affärer. Den ekonomen har nog missat ett kapitel i sin utbildning.

Varför anser inte alla förespråkare av marknadskrafter att även detta styrs av marknaden som det görs på andra konsumtionsmarknader?

I början av 2011, efter att svenska folkets protester började göra sig alltmer högljutt, skrev Eon på sin sida ett svar på kritiken som de kallade "Tolv Myter. Svar på tal om elmarknaden". En länk dit kan Du finna här.

Om inte länken fungerar kan Du finna all text här (öppnas i nytt fönster) tillsammans med mina kommentarer.

hört andra argument från elleverantörer/producenter får Du gärna lägga en kommentar i min gästbok så ska jag försöka slå hål även på det.